Disputant
11Disputant — Dis|pu|tạnt 〈m. 16; selten〉 Teilnehmer an einem Disput [<lat. disputans „erörternd, abhandelnd“ <disputare „erörtern, abhandeln“] * * * Dis|pu|tạnt, der; en, en [zu lat. disputans (Gen.: disputantis), 1. Part. von: disputare, ↑… …
12disputant — (di spu tan) s. m. Celui qui dispute. • Il ne fut plus question des trois hypostases entre les disputants, VOLT. Phil. II, 387. • Je distinguai toujours de la religion Les malheurs qu apporta la superstition.... J ai dit aux disputants, l un… …
13disputant — Synonyms and related words: Philadelphia lawyer, apologist, arguer, argufier, battler, belligerent, belted knight, bickerer, bitter ender, blade, bravo, brawler, bully, bullyboy, casuist, combatant, competitor, contender, contestant,… …
14disputant — dis|pu|tant Mot Agut Nom masculí …
15disputant — (Roget s IV) n. Syn. contender, arguer, discussant, antagonist, debater, opponent, adversary; see also critic 1 , controversialist , enemy 2 , opponent 1 , 2 …
16Disputant — Dis|pu|tạnt 〈m.; Gen.: en, Pl.: en; geh.〉 Teilnehmer an einem Disput [Etym.: <lat. disputans, Part. Präs. zu disputare »erörtern«] …
17Disputant — Dis|pu|tant der; en, en <aus lat. disputans, Gen. disputantis, Part. Präs. von disputare, vgl. ↑disputieren> jmd., der an einem Disput teilnimmt …
18disputant — dis·pu·tant || dɪ spjuËtÉ™nt n. one who disputes, one who debates …
19disputant — n. Controversialist, arguer, debater, disputer …
20disputant — n debater, disputer, controverter; adversary, opponent, antagonist, contender, litigant, plaintiff, agonist; polemicist, hair splitter, dissenter, pilpul ist, logomachist; arguer, wrangler, brawler …